Berättat av Olof Svahn

Hur var din dag? Berätta! ✏️

Barnkalas. Vi åkte in till stan. Nästan. Trönninge. Det ligger några kilometer utanför centrum. Förr i tiden var det typ landet. När jag växte upp. Men nu har det byggts så jäkla mycket därute och på vägen ut att det känns som att det hänger ihop med resten av stan. Mycket tack vare fina asfalterade vägar och avgränsade gång- och cykelvägar. Det finns fortfarande åkrar mellan Trönninge och stadskärnan, så vem vet vad man ska tycka om det.

Vi var hemma hos Victoria och Andreas. Bosses faddrar. Och föräldrarna till vårt fadderbarn som är deras äldsta. Fanns nog ett enklare sätt att skriva det på. Victoria och Andreas har två barn och de fyller ganska nära varandra så de firar dem samtidigt. Vi lär ju göra detsamma när Bosse blir ett i oktober. Det skiljer bara fyra dagar mellan Majsan och Bosses födelsedagar. Alternativet hade ju varit helt bananas.

De bor i ett nybyggt hus i ett nybyggt område. Det är ett fint område. Lite byggigt just nu, men det lär ju ta sig. Huset är fint och modernt och det känns som att man skulle kunna upptäcka massa smarta funktioner och nya uttag eller nåt i varje hörn. Lite spännande. Särskilt när man bor i ett sextiotalshus med knarriga golv och tapetbårder som håller på att trilla av.

Det var familj i hela huset. Barnen sprang runt och lekte. Majsan ville att jag skulle hålla henne och det gjorde jag. Martina höll Bosse. Efter en liten stund ville Majsan komma ner och titta lite. Hon fick syn på två ballonger och sen var allt lugnt. Vi fikade. Kaffe och kakor och frukt. Jättegoda jordgubbar. Majsan älskar jordgubbar. Hon åt lite kaka också. Vi sjöng för barnen och sen fick de öppna sina presenter. Prinsesstårta. Mer kaffe. Jag och Martina turades om att hålla Bosse och att vara med Majsan. Men Majsan klarade sig ganska bra själv. Victoria höll Bosse en stund innan han blev ledsen. Hon gjorde det bra. Han har ju en timer som börjar räkna ner varje gång nån annan än hans föräldrar håller honom.

Martina gick iväg några gånger och ammade Bosse. Han somnade och sov en gång men för det mesta var han vaken. Jag pratade med Andreas. Han sa att de hade haft barnkalas med förskolekompisarna dagen innan. Tolv sexåringar i en föreningslokal.

Hur gick det? frågade jag.

Jo men det gick bra, svarade han och fastnade lite med blicken långt bort. En förälders tusenmetersblick. Jag känner den väl. Den är lite som en vän vid det här laget. Eller ett riktigt bra verktyg. Ibland råkar man fånga en annan förälder med blicken och då är det liksom som att man kommer på sig själv. Man tar sig tillbaka. Till nuet.

Stökigt? frågade jag.

Det blev lite hög ljudvolym ibland.

Såklart.

Men det var kul.

Vi åkte hem igen och gjorde kväll. När jag låg i sängen lyssnade jag på Bazaar of bad dreams av Stephen King och messade med Martina. Majsan sov bredvid mig. Hon vred och vände sig i sömnen. Efter en stund tittade jag på henne. Hon låg inknölad bredvid min huvudkudde och sänggaveln. Det var som att hon försökte trycka sig genom den. Jag tänkte på träd som över lång tid växer ihop med gallerstängsel. Jag stängde av ljudboken och tog ut min hörlur och la den och telefonen på golvet bredvid mig. Sen somnade jag snabbt.