Berättat av Lena Eriksson Höijer

Hur var din dag? Berätta! ✏️

Vaknade klockan ett och hade svårt att somna om, tankarna snurrade. Är god man åt en

kvinna som jag hjälper att ansöka om skuldsanering. Känns ansvarfullt, nästan läskigt.

Har aldrig haft kontakt med Kronofogden tidigare. Trodde det var en myndighet präglad

av ordning och reda men har redan hittat flera fel de gjort. Värst är ändå kreditinstitutet

som lånat ut nästan 100 000 till en person som lever på existensminimum. Hur kunde de

tro att hon skulle kunna amortera nästan 3 000 kr i månaden? Upprördheten gör det inte

lättare att somna.

Straxt efter tre stänger ändå tankarna och hjärnan ner. Vaknar lite efter sex. Känner mig

trött och mosig, har lite ont i huvudet. Bestämmer mig för att hoppa över hemmagympa

med Sofia på SVT play. Dricker grönt te istället och läser morgontidningen på plattan.

Morgonsysslorna går trögt men tillslut kommer jag ut med hunden som väntat tålmodigt.

Inser när vi kommer ut att det är kallt och regnar. Borde tagit en kofta men lät mig luras

av att det var så varmt igår. Vi går vår runda men lite snabbare än vanligt. Pluto är väldigt

osäker med vissa hanhundar och när vi möter en bullterrier gör han ett utfall. Lyckas

lugna honom så jag berömmer och ger godis.

Arbetade några timmar med mina uppdrag. Ringde också till en rörfirma eftersom jag

har problem med varmvattnet i mitt fritidshus. Han lyssnade, lät stressat och lovade

återkomma, kanske den 2 juni. Det lät lite svävande men han tog mitt telefonnummer.

Åt lite lunch, två vegetariska biffar, kokt potatis och broccoli. Sen dags för

Plutopromenad igen. Nu visst jag bättre vad som väntade och jag tog fram vinterkappan.

När jag åkte in till stan för samtal om tillit tog jag vägen över Gustav Adolf Torg. Läkare

utan gränser höll en manifestation för att protestera mot att sjukhus och vårdpersonal

blivit måltavlor i krig. En rad fruktansvärda vittnesmål lästes upp. Sjukvårdare som

dödas, ambulanser som beskjuts, patienter som bränns till döds i sina sängar, barn som

förlorar sina armar och ben, barn som svälter. Människor som dör för att sjukvård

saknas. Runt omkring och inom mig var tårar och vrede.

Promenerade mot Nordiska museet och lät känslorna landa. Stannade under den

fantastiska Hästkastanjen, gjorde som Ferdinand, luktade på blommorna. Nordiska är

ett museum att återvända till. Var där ofta som barn med min mormor, med skolan

såklart och som vuxen på olika utställningar. Samlingarna är fantastiska, med mormor

tittade jag ofta på porslin, med min brorsdotter som syr och handarbetar blev det textil.

På väg hem bytte jag från buss till tunnelbana vid T-centralen. Kvällens tankar om tillit,

värderingar och människovärde fick mig att gå förbi skulpturen vi Sergels Torg Fredad Plats