Berättat av Annika Dahlqvist

Hur var din dag? Berätta! ✏️

Vakande och kände mig sjuk, sovit oroligt hela natten. Tog mig upp i alla fall, åt lite frukost, duschade , tog en ipren och cyklade iväg. Det är inte ofta jag tar värktabletter, men idag var det nödvändigt. Det var kallt, ruggigt och blåsigt ute. Frös

Handledning med vår psykolog nu på morgonen. Det är bra att få stöd i olika situationer med föräldrar och barn. Vi har många barn som behöver extra omsorg och föräldrar likaså. Ibland handlar det om utveckling, språk , beteende, ibland om mående.

Hade en liten fyra åring på besök sedan, där allt gick på räls. Hon tyckte allt var roligt, rita, pärla, gå balansgång, medverkade vid hörsel och syn kontroll utan mankemang.

Hann med några besök till innan lunch.

Gick ner till blomsteraffären på lunchen och handlade en vacker och enormt hög mårbacka pelargon med många blommor av A som jobbar där ( det är hennes underbara affär) Hon är så snäll och trevlig, det är som om hon ser på en att man behöver snälla fina ord, omtänksamhet och intresse just då. Det är som balsam för själen att träffa henne. Vissa människor är något alldeles extra.

Åt lite tomatsoppa med fetaost , apelsin och vattenmelon till efterrätt. Mådde lite bättre.

Lite fler besök efter lunch, en liten gosse med torr hud och eksem, fick recept på mjukgörande och cortison. Inga bebisar idag sån tur var, eftersom jag inte mår helt på topp, vill inte smitta någon.

Svarade på remisser som kommit in. Var en hel del. Gick igenom väntelistan igen för att se så jag inte missat kalla in några barn. Hörde på radion i morse att i Gävleborg hade journalsystemet cosmic helt havererat, diktat som inte blivit skrivna utan lagt sig på hög. Vi har samma system, och ska jag vara ärlig så är det nog det sämsta datasystem jag jobbat i.

Det är så krångligt och omständligt och totalt oöversiktligt.

Hörde också på radion i morse att fyra minderåriga pojkar som spelade fotboll, den yngsta 11 år blivit kidnappade av militären i Ecuador. Det sägs att militären har en central roll i att bekämpa gängbrottsligheten, men kidnappa och döda fyra barn. Föräldrar som letat efter sina barn och så får de veta detta. Fruktansvärt.

Fikade med P och W på eftermiddagen. Alltid så avslappnat med dem. Känner mig trygg med W, hon verkar bry sig på något vis. Fastän vi inte känt varandra så länge så känns det ärligt. Hon kan säga saker till mig, utan att jag tar illa upp. Hon håller inte med om allt jag säger, men hon finns där.

Cyklar hem, över stan, följer hela Nygatan , Kristinagatan, vid sidan av Stadsparken och genom Skytteparken hem. Älskar de här parkerna , särskilt nu, när allt blommar och är så vackert. Syrendoften fyller luften.

Har tänkt mycket på honom, försökt reda ut för mig själv. Känslan nu är att det är lika bra att det tog slut. Bara på den här korta tiden, mindre än en vecka, så har ena dagen varit upp och den andra ner, oförutsägbart och opålitligt. Det är osäkert, otryggt, oroande. Det går aldrig att veta hur det ska bli. Det har hela tiden saknats något hos oss. Omtanken har inte riktigt funnits. Stoltheten har varit större. Rädslan för att bli sårad. Ändå är det vad vi gjort hela tiden, sårat den andra. Det är inte bra. Behöver släppa det här nu. Kanske tyckte han att vi pratade ut. För min del blev det mest förvirrat och det hade det varit bättre att vi inte tagit kontakt, vi hade inte pratat på flera månader innan den här olycksaliga lördagen dök upp. Får sörja ett tag och sen gå vidare. Har klarat mig själv förr. Så jag vet att det går.